Är Homeopati effektiv i behandling av Autism och ADHD?
Författare: Marie Josefsson
Arcanum skolan 2016-01-20
Sammanfattning
Bakgrund:
Autism och ADHD diagnostiseras allt mer idag. Kan homeopati vara effektiv i behandling av Autism och ADHD?
Syfte
Syftet med studien är att få svar på frågan om homeopati är effektiv i behandling av Autism och ADHD.
Metod
En litteraturstudie baserad på åtta forskningsstudier har genomförts.
Resultat:
Samtliga forskningsartiklar visar på att homeopati har en positiv påverkan på Autism och ADHD. I en studie såg man en signifikant förbättring av hyperaktivitet, beteendeproblem, sensoriska svårigheter och kommunikations problem. En annan studie visade att det finns vetenskapliga bevis på att homeopati är effektiv i behandling av ADHD. Främst då i beteende och kognitiva funktioner. Ytterligare en studie visar på statistiskt signifikanta skillnader mellan homeopatisk behandling och placebo. Vilket stödjer hypotesen att homeopatisk behandling är bättre än placebo i behandling för ADHD.
Slutsats
Denna litteraturstudie visar på att homeopati är effektiv i behandling av Autism och ADHD. Genomgångna studier visar på signifikanta förbättringar efter att deltagarna har behandlats med ett homeopatiskt läkemedel.
Sökord:
Homeopathy, Autism, ADHD.
Bakgrund
Jag har under ett tiotal år arbetat med personer med Autism och ADHD (Attention deficit hyperactivity disorder) på olika gruppbostäder. Det har inte funnits någon direkt behandlingsform för dessa sjukdomstillstånd där jag har arbetat. Symtom har behandlats med allopatisk medicin och någon tanke på alternativmedicin har inte funnits. Nu när jag läser till homeopat inser jag att det finns flera homeopatiska läkemedel som visar de symtom som autistiska personer har.
Antal personer med Autism eller ADHD har ökat sedan jag slutade arbeta inom särskilda omsorgen. Min erfarenhet av personer med Autism eller ADHD och de problem och svårigheter som finns för dem i samhället och det faktum att jag nu läser till homeopat väcker ett intresse att vilja hjälpa dessa individer. Då antalet personer med Autism eller ADHD har ökat borde det även finnas ett intresse för föräldrar, behandlingspersonal och andra alternativterapeuter att ta del av den information som finns om hur effektiv homeopati är i behandling av Autism och ADHD.
Problem
Är homeopati effektiv i behandling av Autism och ADHD?
Denna frågeställning är aktuell för mig nu när jag utbildar mig till homeopat. Och med tanke på att antalet personer med Autism och ADHD ökar i samhället borde det vara intressant även för andra att ta del av detta resultat. Orsaken till att Autism och ADHD ökar kan diskuteras. Är vaccinationer, kost och vårt sätt att leva orsaker till sjukdomarna? Eller är det procentuellt lika många personer med Autism eller ADHD i samhället utifrån att befolkningsmängden ökar? Som homeopat möter man olika individer med olika symtom och jag utgår från att personer med Autism eller autistiska drag eller ADHD kommer att finnas i klientelet både hos mig och hos andra homeopater. Personer med Autism eller ADHD kräver mer samhällsresurser både under skoltiden och senare i livet. Om personer med Autism eller ADHD kan behandlas med homeopati med bra resultat, innebär det en personlig vinst hos individen, samtidigt som det även innefattar en samhällsekonomisk vinst.
Syfte
Syftet med studien är att få svar på frågan om homeopati är effektiv i behandling av Autism och ADHD.
Metod
Den metod jag har valt att använda mig av är litteraturstudier. Jag har valt att söka information i böcker och i forskningsstudier.
För att få fram forskningsstudier har jag sökt på följande internetsidor: pubmed.com, scholar.google.se, sciencedirect.com.
De sökord jag har använt är: homeopathy, Autism och ADHD.
Etik
Utifrån den litteraturstudie som skall göras finns det inga etiska hinder.
Resultat
Jag har i min sökning på forskningsartiklar funnit följande:
Autism
Barvalia, Praful M (2014) vill med sin studie visa att homeopatisk behandling är användbar i behandling av Autism. Det var en icke slumpvis självkontrollerad studie med före- och efterkontroller. Deltagarna studerades först i 6 månader innan de fick ett homeopatiskt läkemedel. Därefter behandlades de i ett år med uppföljande kontroller
60 barn med Autism i ålder upp till 12 år deltog i studien. De var alla diagnostiserade med Autism enligt DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental disorders). Deltagarna fick individuellt utvalt homeopatiskt medel baserat på totaliteten av individens symtom. Medlet gavs i 200C-potens och höjdes till 1M eller 10M när det inte gav mer effekt. Ytterligare ett medel gavs senare om symtombilden ändrades och krävde nytt medel. De behandlades inte med något allopatiskt läkemedel.
6 månader innan det allopatiska läkemedlet gavs testades barnen utifrån mätinstrument ATEC (Autism Treatment Evaluation Checklist score). Detta test gjordes var 3:dje månad under studien vilket gav totalt 5 testtillfällen. Ytterligare test gjordes med CARS (The Childhood Autism Rating Scale), ett test i början av studien och ett när studien avslutades. Man testade även utifrån AHS (Autistic Hyperactivity Scale) totalt 5 gånger under studien.
Barvarlia fann i sin studie att 88.34 % av deltagarna visade på förbättringar,
8.33 % visade ingen förändring och 3.33 % visade försämring av symtom. Forskaren skriver även att homeopatisk behandling kan förbättra de autistiska symtomen i alla typer av Autism; dock med minst effekt på grav Autism. Av de 60 deltagarna visade 9 stycken inga autistiska symtom av bedömning enligt CARS efter studiens avslut.
Studien visade att homeopatisk behandling är användbar i behandling av barn med Autism. Resultatet var en signifikant förbättring i hyperaktivitet, beteendeproblem, sensoriska svårigheter och kommunikations problem.
Geórgia Regina Macedo de Menezes Fonseca et alt (2008) har gjort en pilotstudie. Syftet med studien var att visa effekten av homeopatisk behandling på den kognitiva och fysiska utvecklingen hos barn med Infantile Autism.
De 30 deltagarna i studien var diagnostiserade med Autism enligt kriterierna för DSM-IV. Deltagarna fick individuellt valda homeopatiska medel samt organterapi. Organterapi är en isopatisk behandling där man använder sig av medel som är framställt av vävnad som motsvarar mänsklig vävnad. Organmedlen i denna studie kom från vävnad från får och var dilution 6C. De homeopatiska läkemedlen var både enkelmedel och medel i kombination. Potensen varierade mellan 30-200C.
Ett PEP-test (Psychoeducational Profile Revised) gjordes av deltagarna före att de fick homeopatiska medel och organmedel. Ett uppföljande test gjordes sedan 3-10 månader efter att de fått medlen
Resultatet visar att homeopatisk behandling har en positiv påverkan både på kognitiv- och fysisk utveckling samt beteende hos barn med Autism. Resultat visar även att ju längre deltagaren fick homeopatiskt läkemedel och organmedel desto bättre blev resultatet utifrån PEP-R testet. de Menezes Fonseca et alt. (2008) drar även slutsatsen att desto tidigare en individ med Autism kommer på behandling desto bättre blir utfallet.
M Rajalakshmi (2008) har i sin studie sökt visa den unika förmågan homeopatisk behandling har i behandling av Autism. Deltagarna var 6 barn som diagnostiserats med Autism. Det homeopatiska medlet valdes ut individuellt för varje barn av forskaren själv. Även potensen; som varierade från 30C upp till 200C. Ibland även 1M valdes ut individuellt. Forskaren beslutade även hur ofta och hur länge varje barn skulle ta medlet. Rajalakshmi (2008) fann att den mest idealiska potensen för dessa barn var 200C.
För att mäta processen för varje deltagare användes Autism Behavioral Composite Checklist and Profile (ABCCP). Mätning via ABCCP gjordes före deltagaren fick homeopatiskt läkemedel samt 6 månader efter behandling.
Resultatet visar på förbättringar utifrån de olika mätvariablerna i ABCCP. Rajalakshmi (2008) drog slutsatsen att om barnen kom i behandling före 3 års ålder var förbättringarna snabbare och gav bättre resultat. Några föräldrar såg att de speciella förmågor (savant skills) som deras barn hade haft, försvann när barnet började tala eller att andra förmågor utveckades.
ADHD
Brulé et alt. (2014) har utfört en pilotstudie av homeopatisk behandling på barn och ungdomar med ADHD. 36 deltagare i ålder mellan 6-16 deltog i studien som pågick i 11 månader. Deltagarna fick ett individuellt utvalt homeopatiskt medel. 2 homeopater utförde konsultationerna med deltagarna. Både första konsultation och de 9 uppföljande konsultationerna. Det homeopatiska medlet kunde ändras under studiens gång. 15 av deltagarna tog samtidigt någon annan medicinering.
För att mäta pre- och postförändring använde man sig av Connors Global Index-Parent (CGI-P) T-score. Mätningarna gjordes under de 10 konsultationerna under studiens gång med Connors 3 – Parent Questionnair. 80 % av deltagarna fullföljde testet.
Brulé et alt. (2014)fann i sin studie att 63 % av deltagarna hade signifikanta förbättringar på deras CGI-P T-score. Forskarna skriver att man även bör ta hänsyn till andra faktorer som påverkar resultatet. Detta kan vara effekter av konsultation, effekt av läkemedel, placeboeffekter, naturligt förlopp i sjukdomen och effekterna av att tillhöra en studie.
Heiner Frei et alt. (2005) har som syfte med sin studie att bekräfta att homeopati är effektiv i behandling av ADHD. 83 barn i åldern 6-16 år med ADHD diagnos fastställd genom DSM-IV, deltog i studien. De barn som tog methylphenidate fick stoppa denna behandling innan studien.
Först fick alla deltagarna ett individuellt homeopatiskt läkemedel utvalt av en homeopat. Av dessa 83 valdes sedan 62 deltagare ut som fått en förbättring av den homeopatiska behandlingen. Dessa 62 deltagare delades i sin tur upp i 2 grupper. Den ena gruppen fick placebo i 6 veckor och sedan homeopatiskt medel i 6 veckor. Den andra gruppen fick först homeopatiskt medel i 6 veckor och sedan placebo i 6 veckor. Syftet med detta var att mäta försämring under placebo.
För att mäta deltagarnas förändring användes CGI (Conners’ Global Index) och utvärderingen gjordes av föräldrarna. Deltagarna värderades före medlet gavs, sedan vid 6 veckor och vid 14 veckor. Det gjordes ytterligare två uppföljningar efter dessa 14 veckor och de utfördes då av en homeopat. Totalt observerades deltagarna i 19 månader.
Studien visade att det finns vetenskapliga bevis på att homeopati är effektiv i behandling av ADHD. Främst då i beteende och kognitiva funktioner. Frei et alt. (2005) skriver att det faktum att deltagarna behöver individuellt homeopatiskt läkemedel komplicerar den dubbelblinda kliniska prövningen. Det faktum att homeopati verkar över lång tid gör det också svårt att utvärdera hur effektiv behandlingen är.
Jennifer Jacobs et alt (2005) har med sin studie syftet att värdera effektiviteten av homeopati i behandling av ADHD. Deltagarna var alla diagnostiserade med ADHD genom DSM-IV kriterierna. Barnen var mellan 6-12 år. Flera av deltagarna gick redan på doser av MPD (methylphenidate) eller dexamphetamine.
Alla 43 barn fick en homeopatisk konsultation vilken ledde till antingen ett individuellt homeopatiskt medel eller placebo. 22 av barnen fick homeopatiskt läkemedel och 21 av barnen fick placebo. Båda grupperna hade sedan uppföljande konsultation var 6:e vecka i 18 veckor. Homeopaterna som valts ut hade båda över tjugo års erfarenhet som klassiska homeopater. Homeopatiskt läkemedel, potens och frekvensen av doserna valdes ut individuellt för varje barn.
Mätningarna utfördes av föräldrar genom CGI-P (Connors Global Index–Parent) före start av studien och varje vecka under 18 veckor. Ytterligare tester gjordes av forskarna vid start av testet, vid 6, 12 och vid 18 veckor efter det att medlet börjats ges. De testerna bestod av CPRS-B (Connors Parent Rating Scale-Brief), CGI-T (Connors Global Index-Teachers) och ADHD-SC4 (Stimulant Side-Effects Checklist, part of the ADHD-Symtom Checklist 4).
Jacobs et alt. (2005) fann ingen statistisk signifikant skillnad mellan gruppen som fick homeopatiskt läkemedel och placebogruppen vid första och andra utvärderingen. Däremot fann de statistisk och klinisk signifikant förbättring i båda grupperna på många av de mätbara resultaten. Båda grupperna visade alltså förbättringar av ADHD symtomen. Placebogruppen visade starkare förbättringar än gruppen som fick homeopatiskt läkemedel. Forskarna Jacobs et alt. (2015) föreslår att det även finns en läkande effekt i den homeopatiska processen som inte är relaterad till något medel. Den homeopatiska processen innefattar konsultation, patientintervju, urval av läkemedel, samt förståelse av fallet av homeopaten. Denna pilotstudie visar därför inte på några bevis att det finns någon terapeutiskt effekt av ett individuellt utvalt homeopatiskt läkemedel i behandling av barn med ADHD. Jacobs et alt. (2005) skriver i sin sammanfattning att fortsatta studier bör ske under längre tid och bör även innefatta en grupp som inte får den homeopatiska konsultationen.
John Lamont (1997) vill med sin studie avgöra effektiviteten av homeopati i behandling av ADHD. I studien ingick 43 barn som alla diagnosticerats med ADHD enligt DSM-IV. Medelåldern på barnen var 10 år. 6 av deltagarna gick på Ritalin® , Cylert ® eller clonidine (anti ADHD-medicin). Han delade upp barnen i två grupper. Den ena gruppen fick placebo i 10 dagar och den andra fick homeopatiskt läkemedel lika länge. Det homeopatiska läkemedlet var individuellt utvalt för varje barn. Det valdes ut av en homeopat som hade praktisera i minst 4 år. Potensen på det homeopatiska läkemedlet var C200 för alla. Efter 10 dagar fick även barnen i placebogruppen ett homeopatiskt läkemedel.
Den statistiska jämförelsen gick ut på att föräldrar eller vårdtagare graderade barnets ADHD-beteende före och efter behandlingen. Detta gjordes med en enkel 5-poängs skala. Först jämfördes poängen för varje barn i placebogruppen med barnen i homeopatigruppen. Efter den första jämförelsen fick barnen i placebogruppen, efter 10 dagar, ett homeopatmedel de också. Sedan jämfördes placebogruppens poäng efter 10 dagar med deras egna poäng efter ytterligare 10 dagar med homeopatisk behandling. På den grupp som fick homeopatiskt medel från start gjordes ingen mer jämförelse.
John Lamont fann i sin studie att det fanns statistisk signifikanta skillnader i båda jämförelserna. Detta stödjer hypotesen att homeopatisk behandling är överlägsen placebobehandling för att behandla ADHD.
2 månader efter att den sista poängvärderingen gjords, utfördes ännu en uppföljning av barnen. Den visade att 57 % fortsatte sin förbättring utan att ha fått någon mer homeopatisk behandling. 24 % av barnen hade förbättring ett tag men effekten hade avtagit vid uppföljningen. De återstående 19 % visade bara förbättring när de tog homeopatiskt medel.
Strauss (2000) har genomfört en studie där syftet med studien var att undersöka effektiviteten av det homeopatiska kombinationsmedlet Selenium-Homaccord® på personer med ADHD. Deltagarna bestod av 20 barn med diagnosen ADHD. De delades upp i 2 grupper. Den första gruppen bestod av 10 barn som alla var medicinerade med psykostimulantia (Ritalin®). Den andra gruppen, även den 10 deltagare var utan medicinering. Varje grupp delades sedan upp i ytterligare två grupper med fem i varje grupp, en kontroll/placebo grupp och en experimentgrupp. Det homeopatiska komplexmedlet gavs under 60 dagar.
Strauss (2000) använde sig av CCT (Childen´s Checkin Task) och föräldrarna använde sig av CPSQ (Conners Parent´s Symtom Questionnaire) för att mäta förändringar hos barnen. Tester gjordes före det att medlet gavs, sedan på dag 30 och på dag 60.
Från resultaten har Strass (2000) dragit slutsatsen att Selenium-Homaccord® var effektiv i att minska hyperaktiviteten hos ADHD barnen. Signifikanta skillnader sågs även hos barnen vad gällde uppmärksamhet, impulsivitet, oro och sömnproblem. De positiva förändringarna var större i experimentgruppen än i kontrollgruppen.
Tabell 1. Information om inkluderade artiklar och resultat.
Diskussion
För att utföra artikelsökningen har tre olika databaser använts med samma sökord. Artiklarna som sökningen resulterats i har alla funnits att ladda ner från olika internetsidor.
Deltagarna i studierna var alla diagnostiserade med Autism eller ADHD genom DSM-IV kriterierna.
Det är endast i 2 av studierna (Barvalia, 2014, Frei et alt. 2005) där deltagarna enbart gick på homeopatmedel. I de övriga studierna finns det deltagare som samtidigt gick på annan medicinering. Hur säker kan man då vara på att det är det homeopatiska medlet som ger det positiva resultatet? Eller är det kombinationen av homeopatiskt medel och psykostimulantia som ger förbättringar på testresultaten? Fortsatta studier behövs där man kan jämföra två olika grupper; en grupp som tar homeopatiskt medel och en grupp som går på psykostimulantia och homeopatiskt medel. En längre period på flera år skulle göra en sådan studie mer intressant.
Hur påverkar egentligen psykostimulantian resultatet? Bidrar den till det positiva resultatet eller hämmas den homeopatiska behandlingen? Barvalia (2014) och Frei et alt. (2005) såg en signifikant förbättring av Autism och ADHD symtomen i sina studier där deltagarna endast gick på homeopatiskt medel. I de övriga studierna (Brulé et alt. 2014, Jacobs et alt. 2005, Lamont 1997, Strauss 2000) där kombinationen av läkemedel fanns; visade även de på signifikanta förbättringar. Här visade studierna på att homeopati har effekt på Autism och ADHD även i kombination med psykostimulantia. Hade resultatet varit större om deltagarna inte hade tagit psykostimulantia? Eller är det kombinationen av homeopatiskt medel och psykostimulantia som gör att resultatet ger förbättringar på Autism och ADHD symtomen? Ytterligare studier bör göras där deltagarna endast går på homeopatiskt medel för att kunna säkerhetsställa effektiviteten av homeopati i behandling av Autism och ADHD.
Det faktum att deltagarna behövde individuellt homeopatiskt läkemedel komplicerade den dubbelblinda kliniska prövningen skriver Frei et alt. (2005). Det individuella urvalet påverkades även av hur nära similimum det homeopatiska läkemedlet var för deltagaren.
Det ställs krav på homeopaten som gör konsultationen att välja ut det rätta homeopatiska läkemedlet. Ett homeopatmedel som inte stämmer in med similimum ger svag effekt eller ingen effekt på symtomen hos individen. Detta påverkar resultatet av mätningarna och visar då på att homeopatiskt läkemedel inte har någon effekt. Här handlar det om att deltagaren inte fått rätt medel och kan då inte visa på förändring. Det har i studierna funnits en öppenhet för att byta det homeopatiska medlet om det första medlet inte har gett effekt. Men det framgår inte när medlen i så fall har bytts ut och hur lång tid det nya medlet har fått verka innan testerna har utförts. Om det nya medlet är mer verksamt men har bytts ut sent i testet kan resultaten värderas för lågt än om det nya medlet hade fått verka under längre tid.
Det framgår inte heller hur forskarna har ställt sig till att homeopatiska medel kan ge aggrevation, d.v.s en förstförsämring i början på en behandling. I studien som John Lamont (1997) genomför går deltagarna endast i 10 dagar på homeopatiskt medel innan de jämförs med placebogruppen. 10 dagar kan anses vara kort tid innan forskaren gör en jämförelse. Har flera av deltagarna denna förstförsämring blir resultatet missvisande utifrån homeopatigruppen sett.
En längre förstudie av deltagarna innan något homeopatmedel satt in har endast Barvalia (2014) genomfört. Här har man kunnat följa utveckling av Autismen hos deltagarna och även mer tydligt se hur det homeopatiska medlet påverkar deltagarna.
I samtliga studier, både de som gäller Autism och ADHD, har forskarna använt sig av olika mätinstrument för att komma fram till resultaten av sin forskning. Ingen av forskarna om Autism har använt sig av samma mätinstrument. Det är därför svårt att göra en bedömning av vad som exakt har testat utan att ordentligt sätta sig in i vad de olika mätinstrumenten står för. Inom ramen av denna studie har det inte funnits möjlighet att utvärdera mätinstrumenten. Ytterligare studie behövs för att kunna jämföra de olika mätinstrumenten. I studierna om Autism har alla tester utförts av forskarna själva eller av de utvalda homeopaterna.
Forskarna om ADHD har även de använt olika instrument för att mäta resultatet. Mätningarna har däremot utförts av föräldrarna och forskarna, utom i en studie (Brulé et alt 2014); där har homeopater istället värderat ändringarna. Lamont (1997) har enbart använt sig av föräldrarnas mätning. Det är svårt att få en objektiv bedömning av en deltagare om föräldrar värderar förändringen. Det kan hos föräldern finnas en önskan om att barnet ska förändras mer än den verkligen gör eller att man vill tillgodose forskarnas eventuella önskan. Man kan även missa förändringar då de sker gradvis att man inte uppmärksammar den. En oengagerad förälder kanske inte fyller i testet korrekt. Fördelen med att föräldrarna gör utvärderingen kan vara att de känner sitt barn bäst och kan se förändringar som en obekant inte skulle upptäcka. Vid bedömningar gjorda av forskare eller homeopater blir det mer objektiv bedömning då de träffar deltagarna vid få tillfällen och vid ett kort besök.
Frei et alt. (2005) har i sin studie valt ut deltagare som redan var under homeopatisk behandling innan han gjorde sin jämförelse mellan experimentgrupp och placebogrupp. Då homeopatiskt medel kan verka över lång tid kan man ställa sig frågan om deras placebogrupp verkligen var en placebogrupp. Går det att göra en objektiv placeboundersökning där deltagarna redan är under behandling? Det faktum att homeopati verkar över lång tid gör det också svårt att utvärdera hur effektiv behandlingen är och hur den påverkar placebogruppen.
Två av studierna (Jacobs et alt 2005, Strauss 2000) gav inte sina placebogrupper något läkemedel före eller efter jämförelsen. Forskarna Jacobs et alt (2005) visade på att placebogruppen visade starkare förbättringar än gruppen som fick homeopatiskt läkemedel vid de två första mätresultaten.
Forskarna Jacobs et alt (2005) föreslog även att det finns en läkande effekt i den homeopatiska processen som inte är relaterad till något medel. De skriver i sin sammanfattning att fortsatta studier bör ske under längre tid och bör även innefatta en grupp som inte får den homeopatiska konsultationen. I deras studie framgår det att placebogruppen visade bättre resultat på de två första utvärderingarna. Denna grupp har då fått homeopatisk konsultation och placebo. Detta stärker deras förslag på att konsultationen har en viss betydelse i behandling av klienter och inte bara det homeopatiska medlet.
Brulé et alt. (2014) skriver även de att man även måste ta hänsyn till andra faktorer som påverkar resultatet. Detta kan vara effekter av konsultation, effekt av läkemedel, placeboeffekter, naturligt förlopp i sjukdomen och effekterna av att tillhöra en studie.
Att den homeopatiska konsultationen ger förbättringar hos enskilda individer kan säkert stämma. Det faktum att föräldrar och barn får uppmärksamhet och blir bekräftade av en homeopat kan ha positiva effekter. Många gånger får föräldrar kämpa i sin kamp om att barnen skall få diagnos och behandlingar. Den uppmärksamhet som det innebär att var i en studie och vara under behandling kan ge positiva förändringar.
Forskningsstudierna är utförda på barn upp till 16 år. Forskarna (Rajalakshmi 2008, de Menezes Fonseca et alt. 2008) drog slutsatsen att desto tidigare en individ kommer på behandling desto bättre blir utfallet. Här skulle det vara intressant att göra en studie på vuxna. Hur effektiv är homeopati på en person med Autism eller ADHD när man har nått vuxen ålder och levt med sin sjukdom under många år.
Framtida forskning
Mer forskning behövs för att bekräfta att homeopati är effektiv i behandling av Autism och ADHD. En längre studie över flera år med 2 grupper där en grupp går på homeopatiskt läkemedel och en grupp som inte får något homeopatiskt läkemedel. Ingen av deltagarna ska gå på psykostimulantia. En förstudie på minst 6 månader för att följa sjukdomarnas förlopp skulle även det vara intressant. Ytterligare studier som utförs på vuxna behövs för att bekräfta effektivitet. En vuxen person har gått igenom alla utvecklingsstadier som man gör som barn och tonåring. De har även levt i många år med sin sjukdom. En sådan studie skulle även den vara baserad på 2 grupper där endast den ena gruppen får homeopatiskt läkemedel. Den andra gruppen får inget homeopatiskt medel och samtliga deltagare skall vara fria från psykostimulantia.
Slutsats
Denna litteraturstudie visar på att homeopati är effektiv i behandling av Autism och ADHD. Ovanstående studier visar på signifikanta förbättringar efter att deltagarna har behandlats med ett homeopatiskt läkemedel.
Litteraturförteckning
American Psychiatric Association (APA) (1994). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (4 utgåvan). Washington, DC: American Psychiatric Association.
Barvalia, Praful M. Oza, Piyush M. Daftary, Amit H. Patil, Vijaya S. Agarwal, Vinita S. Metha, Ashish R. 2014. Effectiveness of homeopathic therapeutics in the management of childhood autism disorder. Indian Journal of Research in Homeopathy; 8:147-59. http://www.ijrh.org . IP: 217.209.51.6. (Hämtad 2015-03-09)
Brulé D. Sule L. Landau-Halpern B. Nastase V. Jain U. Vohra S. Boon H. 2014. An Open-Label Pilot Study of Homeopathic Treatment of Attention Deficit Hyperactivity Disorder in Children and Youth. http://www.karger.com/Article/Pdf/368137 (Hämtad 2016-01-02)
Frei, H. Everts, R. von Ammon, K. Kaufmann, F. Walther, D. Hsu Schmitz, S-F. Collenberg, M. Steinlin, M. Lim, C. Thureysen, A. 2007. Randomised controlled trials of homeopathy in hyperactive childen: treatment procedure leads to an unconventional study design.Homeopathy; 96: 35-41
Frei Heiner, Everts Regula, von Ammon Klaus, Kaufmann Franz, Walther Daniel, Hsu Schmitz Shu-Fang, Collenberg Marco, Fuhrer Katharina, Hassink Ralph, Steinlin Maja, Thurneysen André. Homeopathic treatment of children with attention-deficit hyperactivity disorder: A randomized, double blind, placebo controlled crossover trial. European Journal of Pediatric 2005; 164: 758-767.http://www.imi.com.hk/~yogad1/imi2/images/Review%20%20Media/Homeopathic%20treatment%20of%20children%20with%20ADHD.pdf(Hämtad 2016-01-02)
Jacobs, Jennifer. Williams, Ann-Leila. Girard, Christine. Yanchou Njike, Valentine and Katz, David. 2005. Homeopathy for attention-deficit/hyperactivity disorder: A pilot randomized-controlled trial. The Journal of Alternative and complementary medicine. Volume 11, Number 5, pp. 799-806. http://www.encognitive.com/files/Homeopathy%20for%20Attention-Deficit-Hyperactivity%20Disorder--%20A%20Pilot%20Randomized-Controlled%20Trial.pdf. (Hämtad 2016-01-02)
Kutcher, Martin L. 2010. Barn med överlappande diagnoser. Stockholm. Natur och kultur.
Lamont, John. Homeopathic treatment of attention deficit hyperactivity disorder: A controlled Study. The British Homeopatic Journal 86.April 1997:196-200 http://www.biopathica.co.uk/Articles/General%20Items/5%20-%20Homeopathic%20Treatment%20of%20Attention%20Hyperactivity%20Disorde.pdf. (Hämtad 2015-11-09)
Macedo de Menezes Fonseca, Geórgia Regina. de Almeida Bolognani, Fabio. Ferreira Durão, Fabiane. Maio Souza, Krishna. de Castro e Costa Accioly, Mõnica. Fernanda Bagarollo, Maria. 2008. Effect of homeopatic medication on the cognitiv and motor performance of autistic children (Pilot study). Int J High Dilution Res; 7 (23); 63-71.
Mini-D IV Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR. (2002) Pilgrim Press. Danderyd
Rajalakshmi, M. 2008. New Dimensions in the Treatment of Autism with Homeopathy. The Internet Journal of Alternative Medicine. Volume 7 Number 2. http://ispub.com/IJAM/7/2/8801. (Hämtad 2015-09-11)
Strauss, L. 2000. The efficacy of a homeopathic preparation in the management of attention deficit hyperactivity disorder.http://www.biopathica.co.uk/Articles/General%20Items/29%20-%20The%20Efficacy%20of%20a%20Homeopathic%20Preparation%20in%20the%20Manage.pdf (Hämtad 2016-01-02)
Bilaga 1
Homeopati är en alternativ behandlingsform där man använder sig av homeopatiska läkemedel för att behandla olika symtom hos människor och djur. I homeopatin utgår man från de symtom en individ visar. Som klassisk homeopat sammanställer man de olika symtomen och utifrån de symtom väljer man ut ett läkemedel. Det läkemedel man väljer ut är individuellt för varje individ och behandlar personens konstitution. Man använder alltså olika medel till olika personer.
För att diagnostisera Autism och ADHD finns det två olika manualer som man använder för att ställa diagnoserna:
Definition av Autism:
I DSM-IV användes tre huvudområden för att definiera Autism och Autismliknande tillstånd:
• Begränsning i socialt samspel. Betydande problem med icke-verbal kommunikation som kroppsspråk, ögonkontakt och ansiktsuttryck. Kamratrelationer är inadekvata och barnet har svårt att återgälda känslor vid interaktion. Barnet eftersträvar inte att dela aktiviteter eller intressen genom att peka på eller visa saker för att få beröm. • Begränsning i kommunikation. Betydande problem med det talade språket (som inte kompenseras genom mimik, kroppspråk eller gester). Barnet har svårt att följa med i eller inleda samtal (gäller de barn som kan tala). Talet är ofta stereotypt och/eller repetitivt. Även bristande kommunikation vid fantasilek eller symbolisk lek. • Begränsade repetitiva beteenden, intressen och aktiviteter. Det autistiska barnet visar en enträgen fascination inför ett särskilt ämne eller kan vara överdrivet upptaget av föremåls beståndsdelar. Barnet är oftast oflexibelt och uppvisar ritualistiska beteenden, inklusive repetitiva kroppsrörelser som att gunga eller vifta med armarna.
I Sverige använder man idag DSM-5.
I DSM-5 skiljer man inte längre på socialt samspel och kommunikation. Därför används istället två huvudområden: • Begränsning i social kommunikation och socialt samspel. • Begränsade repetitiva beteenden, intressen och aktiviteter. För en Autismdiagnos enligt DSM-5 behöver kriterier uppfyllas inom båda huvudområdena. Det finns en stor enighet bland forskare och kliniker att det är en kombination av symtom inom dessa två huvudområden som definierar autismspektrumtillstånd. Har man symtom bara inom ett av dessa områden så är det inte Autism.
Definition av ADHD:
Enligt den vanliga definitionen i DSM-IV utgörs ADHD av en triad bestående av bristande uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet.
Symtom av typen bristande uppmärksamhet:
Symtom av typen hyperaktivitet/impulsivitet
Förutom detta skall symtomen ha uppträtt innan barnet fyllt sju år, de skall påverka tillvaron i allmänhet och förekomma i minst två miljöer (t.ex. i hemmet, i skolan, på träning m.m).
Utifrån dessa kriterier definierar DSM-IV tre undertyper av ADHD:
En individ med ADHD kan oftast koncentrera sig hur länge som helst när de ägnar sig åt en aktivitet som intresserar dem. Det uppstår dock problem när de förväntas koncentrera sig på något mindre fängslande och samtidigt sålla bort något mer intresseväckande.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar